Året var 1992. Mannen skulle fylla 40 år februari månad.
Familjen, 2 vuxna och 3 barn hade länge drömt om FAMILJERESAN. Nu
skulle den bli av.Månader med sparande, ofta havregrynsgröt till
middag. Håll igen, håll igen.
Då var det möjligt att ta "sista minuten" till Maldiverna. Och det
ämnade vi göra. Mamma hade is i magen och avvaktade. Rätt dag slog
hon till.
Fem biljetter fixade. Ospecificerad inkvartering inom Maldiverna
stod det. Maten skulle betalades på plats i US-dollar. Glädjen var
stor, större, störst.
Avfärd och mellanlandning i Sharjah. Stor munterhet när det var
"ståtoa". I Male informerades vi om vilken ö. KUREDU! Och dit kom
hela familjen på vår första och hittills enda långresa tillsammans
efter en båtfärd på 5 timmar. Av med skorna. Underbart.
Varmt mottagna, mannen maximalt firad trots deras knappa resurser.
Bungalowen på stranden låg 23 Emma(5 år)steg till vattnet.
Minstingen Emma som inte kunde simma men låg och guppade med
snorkel hela tiden vid husrevet.
Den stranden kommer alltid att finnas längst in och värma allra
mest i mitt hjärta.
AnnKristin







